onsdag 16 juli 2008

Outdoors




I detalj.


Cykel Birkastan – Nackareservatet: 45 min
Cykel Nackareservatet – Birkastan: 50 min

Amerikansk rock med mycket körer i iPoden både på vägen dit och hem: Ja
Ljudet avstängt i skogen: Ja

Skogsvandring: 120 min

Matsäckspaus i glänta: Ja
Lunchsmörgås: Kokt skivat ägg, kokt skivad potatis, rökt lax, alfalfagroddar, ruccola, citronskiva i halvor, färskost, dill

Outfit: Lands' End, Carhartt, L.L. Bean
Skavsår på fotknölen: Ja
Skjortan kring höfterna efter en stund: Ja

måndag 14 juli 2008


Dennis Wilson – Time

Frasen I love you måste vara den mest vanligt förekommande på hela "Pacific ocean blue". Men ingenstans sägs det mer innerligt än här. Det är vackert.

torsdag 10 juli 2008


Avishai Cohen – Smash

Funkig israelisk jazz lagom till helgen och fredagsdrajan.

tisdag 8 juli 2008

Böljan blå


Mobil uppdatering från Öregrundsskärgård. En kall och regning sommar ger resa med Ålandsfärjan (medelvikt för resenärerna, oavsett kön = 90 kg).

hatt
åhlens scarf
levis jacka
dickies jeans
timberland skor

måndag 7 juli 2008


Toumani Diabaté – Elyne road

Det måste vara såhär det låter i himmelen.

Med posten: L.L. mocs





Ett par nya (lätt begagnade) bruna mockasiner. Förträffligt gubbiga och Patagoniamanliga.

Jag tänker mig dem i ihop med tvättade 501:or och en grå sweatshirt över rutig button down. Och gärna jeansjacka.

söndag 6 juli 2008

Patagoniamannen


Karin Eder-Ekman skriver om Bruce Springsteens hegemoniska heteromanstil – alltså den som jag sportade igår när jag lagade och åt pasta – på Aftonbladets kultursida.

Den svenska versionen av bossens stil kallar hon Patagoniamannen: "den skötsamme lägre medelklassman vars funktionalitetsbehov och frihetstörst manifesteras genom prassliga vindtygsjackor och mobilhölster. Patagoniamannen är inte nödvändigtvis friluftsintresserad, men hans kläder är tillverkade för att upprätthålla skenet av en sådan livsstil: naturnära, handlingskraftig och lite smygmacho."

Är det oss hon pratar om? Jag menar, Björn äger flertalet Patagoniaplagg. Jag funderar på det.

"Trist bara att sexet faller bort i en sån här transnationell överföring. Clas Ohlson-lookens friluftsmässiga framtoning till trots – så värst djurisk är den inte."

Nu sitter jag i alla fall och lyssnar på Radiosportens pefyramusik i väntan på att de ska återuppta sändningarna från den avbrutna, mycket spännande Wimbledon-finalen. Sen ska jag tvätta vita t-shirts.

lördag 5 juli 2008

Skärgården



Det är roligt.

Graham Nash – Chicago

The Dr. Dre of den vita 70-talsrocken.

Lördag kväll

Jag började varva om första säsongen av "The Sopranos" för någon dag sedan. Det är faktiskt första gången jag ser vissa avsnitt eftersom jag inte följde det på tv från början. Och eftersom internet inte var vad det är.

Jag minns att det kallades "den mest beroendeframkallande serien sen Twin Peaks". Sen kom den att kallas mycket mer än så. Beroendeframkallande är den onekligen.

På fler än ett sätt. Dels måste jag förstås plöja vidare i tvåan snarast möjligt, det gäller bara att hooka med en dealer, för jag har den inte, och får inte plats. Och dels sitter jag om nätterna, när jag jobbar och tittar, och retas och kittlas av allt gott de drar i sig.

Biscott', mozzarell', breasol', capicol'. Madone! Och då äter jag inte ens kött.

I kväll gjorde jag i alla fall så gott jag kunde, när alla andra hade sitt för sig. Tog promenaden via Karlbergs slott, över bron till Hornsberg och längs koloniområdet bort till Fridhemsplan och handlade. Hem och fräsa lök och koka sås och klippa pasta och ta en öl och ett glas vin.

Sen åt jag. Och lyssnade på Morricone.


Canneloni, salt, Montepulciano d'Abruzzo

Kaffe, grappa

Heterosexuella kläder: Levis 501, vit t-shirt

fredag 4 juli 2008

20/6.66 jazz funk greats


Dexter Wansel – Theme from the planets

George Duke – Tontos

Lonnie Liston Smith – Desert nights

Med posten: rugbytröja




Perfekt passform och allt det där. Men det är "dry cleaning only", märkte jag. Vad himla jobbigt.

Det är skinn på armbågarna och något slags kopparfärgad metalltråd (koppartråd?) i emblemet på vänster bröst. Fint, men det minskar onekligen funktionaliteten i funktionsplagget.

Kanske ska man hålla sig till de märken som gör faktiska funkisplagg istället för de som kopierar dem? Tror det.

Låt form följa funktion!

onsdag 2 juli 2008

That old time religion



Det finns flera skäl till att se "Carnivàle" som börjar visas på SVT på lördag. Ett är att den är en lika given sommarserie som "Twin peaks" var när den repriserades på 3:an de regniga lovmånaderna 2000. Drömskt och oförståeligt, och med en biblisk dimension adderad till de kryptiska sägen. Lågintensivt spännande, liksom.

Men ett annat skäl är förstås kläderna. När jag såg serien nyligen väcktes ett starkt begär efter att få ha kängor, vida jeans och farfarströja. Och Twin Peaks-dvärgen Michael J. Anderson ("Learned the strange skill of talking backwards while attending a school for exceptional children"!), eller "Samson", är inte mindre än skitsnygg i sina lager på lager av koftor, kavajer och halsdukar.

tisdag 1 juli 2008


America – Head and heart

Det blev mycket Fleet Foxes i den ljusgula 60-talsstugan intill Tulkavägen nu i helgen. Det var tillsammans med Lil Waynes senaste det enda som fanns på Björns nyligen formaterade dator med mobilt bredband. Vi hade åkt till Roslagen ihop, han för att driva dagarna fram mot båtsemestern, jag mot sommarjobbet.

Vädret var emot oss. Efter en ljum och ganska ljuv fredag kväll grånade det och började regna. Vi fick klara oss bäst vi kunde genom att läsa, laga/äta mat, dricka. Någon timme per dag gick vi iväg en bit. Kände gödsel, skog och jord i näsan, tänkte på kvinnor i vita klänningar och utsläppt hår som sprang över ängarna. På söndagen såg vi ett rådjur.

I den gamla bandaren – ur vilken vi för en sådär tio år sedan misshandlade fram noisemusik – kunde vi lyssna på "Skala" och en meloditävling för unga jazzmusiker. Och så strömmade vi America från Youtube.

måndag 30 juni 2008


Bassekou Kouyate & Ngoni Ba – Lament for Ali Farka

Jag missade när Bassekou Kouyate & Ngoni Ba spelade i stan för en tid sedan. Såg det först ett par dagar senare, i DN:s recension, att de var här.

Nu under kvällen lyssnade jag på "Segu blue" när jag bussade genom det djupgröna östra Uppland, från Hallstavik via Rimbo och hem. Och in i och ut ur vartenda litet samhälle där emellan, med sina lätt kuperade boskapshagar, svenska flaggor och vvs-företag i rostiga, vita plåthus.

Utanför fönstret till vänster spände en svag regnbåge i tre nyanser. Jag tänkte att jag borde klippa mig, på att kanske trekka och campa i skogen under sommaren, på hur man klär sig på en fjällvandring. Och i morgon börjar trista jobbe'.

Vid Brottby trafikplats märkte jag att jag hade tagit bort Ali Farka Touré från iPoden och satte på Pink Floyd istället. Sedan läste jag några kapitel om Derek Strange i "Ren som snö", kom till Tekniska och gick Odengatan-Karlbergsvägen hem.

lördag 28 juni 2008

fredag 27 juni 2008

Världens bästa låt



I bakgrunden står en finfriserad, välartad kör och lever upp till förväntningarna. Man ler, man är välslickad, man har grön kavaj. Men framförallt. I förgrunden står JD, med pannan i två djupa veck, och sjunger som... Gud.

Power electronics-revival



Note to self: börja lyssna mer på power electronics igen.

Mer hatt



Ny hatt, som tidigare eftersökt bucket med sluttande brätte. Som synes uppvikt för nuvarande (eftersom helt nervikt såg riktigt, riktigt efterblivet ut). Resten är gårdagens myrornafynd; mellanblå jeansskjorta från Pearson och ett par Dickies i tjock selvage denim, med mycket trevlig passform, alltså lösa med hög midja och antifit. Dessa förutspås bli f/w 08 jeansen nr 1 häromkring.

torsdag 26 juni 2008


Dmitri Shostakovich – Prelude and Fugue No. 4 in E minor

Jag har lyssnat vansinnigt många gånger på Midaircondos "Serenade". Nästan otillåtet många. Men det var ett tag sedan nu. Den stod ut som den enda egentliga poplåten på hela "Shopping for images", med sin briljanta pianoslinga.

Här om dagen började jag lyssna på Dmitri Shostakovichs "24 preludes and fugues op.87", framförd av Keith Jarrett, och upptäckte att slingan inte alls var Midaircondos. Det gör inget. Jag gillar repetitioner av någonting perfekt, och de tog en takt och loopade den. Perfekt.

I klartext: The prelude begins with an eighth-note appoggiatura figuration phrased in pairs between a sustained cantus firmus in the bass and a lyrical melody in the soprano. There is a consistent legato/half-staccato phrasing throughout the prelude in which Shostakovich attempts to imitate Baroque period phrasing.

Midsommar



Med sikte österut
Boomerang, Rugby Ralph Lauren, Dockers=shorts


Fendrar vid base camp, Lådna Loren

På andra sidan ön
H&M, omärkt, Duffer, Carhartt, Converse


Granat

Grillar intill base camp, med Einar & Kristoffer (gömd)

Med sikte västerut

Sommar och sol



En lat dag på stan, ett flertal myrornafynd (mer om det senare).

Debut för den här skjortan som köptes second hand nångång i vintras. Knapparna kan eventuellt vara pärlemo vilket är en obskyr bonus i sammanhanget. Jag är vanligtvis inte så förtjust i kortärmade skjortor, men den här har iallafall sin plats i sammahanget. I övrigt Carhartt byxor, Fallsworth hatt (stylad som något "mellan utvecklingsstörd och campingplats", citat Rickard), Birkenstock Boston.

måndag 23 juni 2008

torsdag 19 juni 2008


Nitzer Ebb – Let beauty loose

Han har inte levat, som inte har dansat i en ubåt till den här låten.

Klinik – Black leather

Note to self: börja lyssna mer på body igen.

Midsommar

För första gången på många år – kanske någonsin – har jag vetat vad jag ska göra på midsommar flera veckor i förväg. Känts skönt, lite kul. Det blir skärgården, en gammal lotsbåt ut, ett gôtt gäng. Första gången jag är i skärgården dessutom.

Men så kommer outfit-biten. Å ena sidan: fest, å den andra: skogen, naturen, havet. Solen, steka, regnet, kylan? Tälta! Fint och trevligt, respektive ruffigt, tåligt och varmt.

Vilken tur då att jag i princip alltid, även hemma en vanlig dag, vill se ut om som en skapligt fin-/välklädd grovarbetare i tufft klimat (läs: nordsjöfiskare, skogshuggare, dräng). Alla möjligheter i världen föreligger alltså, för att kunna kombinera både a) och b).

Jag har inte bestämt mig ännu, inte ens börjat fundera knappt, på vad jag ska ha på mig (vem bryr sig). Men det går att koka ner det till några enkla beståndsdelar: canvasskor (saknar tyvärr seglarskor, och det känns en helg som den här), snickarbyxor, oxfordskjorta, täckväst, stickad ulltröja, vaxad bomullskavaj. Till det går att kombinera rutig slips (den enda jag har är i ull, från Pendleton, och Björn har flera gånger sagt med emfas att det inte känns rätt i juni), halsduk och toppluva (till natten).

Se nedan för (min) inspiration.


Boomerang; mannen nere till höger.

Engineered Garments.

Boomerang.

Tyvärr är chanserna små att kvällen/helgen kommer att innehålla någonting i den här stilen.

tisdag 17 juni 2008


Esbjörn Svenssons Trio – Tuesday wonderland

Jag har länge tänkt att jag skulle kolla upp E.S.T. Man har sagt att det är bra, jag har trott dem. Men av någon anledning har det aldrig hänt. Det har kommit annat i vägen, bluesrock till exempel. Nu fick jag en god anledning att ta tag i det, och det var verkligen inte en dag för tidigt.

Jazz på rock-sätt, har jag läst. Med huvudpersonens flinka pianospel i centrum. Visst. Den här låten – första spåret på sista skivan "Live in Hamburg", från i höstas – är oemotståndligt snygg. Någonstans i mitten av de tretton minuterna närmar det sig snarast Godspeed You Black Emperor!-sk postrock, när de repetitivt klättrar upp och framåt mot crescendot som aldrig riktigt kommer.

Så det är bara att ställa sig i den sörjande hyllningskören. Fast jag kanske ska vara tyst, helst, för jag sjunger inte så fint.

måndag 16 juni 2008


Brennan Green – Escape from Chinatown (Studio remix)

Det är en fruktansvärt okontroversiell åsikt. Samtidigt känner jag att det tål att understrykas en gång till. Studio är Sveriges bästa band.

Nya remixsamlingsskivan "Yearbook 2" innehåller en del jag hade hört, en del nytt. Den spänner över akustiska och repeterande, Steve Reichska gitarrfigurer ("Electric counterpoint"), dubbigt ekande basgroove, funk och en del hård-body. Tillsammans blir det pop och det är så sjukt bra.

lördag 14 juni 2008

Sköna skjortor och mjuka byxor

Jag har över åren insett att jag verkligen gillar kläder som sitter löst, lagom löst. Ingenting som stramar, inga byxor med låg midja som ramlar av etc.

Ett par Levis snickarbyxor i helrätt modell (från myrorna) och en lös skjorta (Ebay, Chambray från G-star av alla jävla märken) är det som gillas: