Bassekou Kouyate & Ngoni Ba – Lament for Ali Farka
Jag missade när Bassekou Kouyate & Ngoni Ba spelade i stan för en tid sedan. Såg det först ett par dagar senare, i DN:s recension, att de var här.
Nu under kvällen lyssnade jag på "Segu blue" när jag bussade genom det djupgröna östra Uppland, från Hallstavik via Rimbo och hem. Och in i och ut ur vartenda litet samhälle där emellan, med sina lätt kuperade boskapshagar, svenska flaggor och vvs-företag i rostiga, vita plåthus.
Utanför fönstret till vänster spände en svag regnbåge i tre nyanser. Jag tänkte att jag borde klippa mig, på att kanske trekka och campa i skogen under sommaren, på hur man klär sig på en fjällvandring. Och i morgon börjar trista jobbe'.
Vid Brottby trafikplats märkte jag att jag hade tagit bort Ali Farka Touré från iPoden och satte på Pink Floyd istället. Sedan läste jag några kapitel om Derek Strange i "Ren som snö", kom till Tekniska och gick Odengatan-Karlbergsvägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar