fredag 29 augusti 2008

Patagoniamannen?

Jag inser att jag inte riktigt är in touch med Patagoniamannen, hur härlig han än är. Visst, vissa dagar är jag killen (mannen) i slitna jeans, LL bean moccasiner, jeanskjorta och patagonia fleeceväst, men oftast så komplicerar jag saker lite för mycket.

Ex:

torsdag 28 augusti 2008

Flanell


Ett nytt, kort kapitel i kärleksförklaringen till L.L. Bean måste skrivas, med anledning av det senaste bidraget till allt som är Patagoniamannen.

För i höstkatalogen, med tema Road trip, hänger fem rutiga skjortor i olika färger på rad på en helsida. Bara ärmarna syns. Över bilden står det skrivet i vitt:

The flannel shirt.
A million Springsteen fans can't be wrong.

Det är skämt förstås, men oh so true.
  • High-quality Portuguese flannel, expertly brushed for softness
  • Authentic Scottish tartans, yarn-dyed to hold their color
  • Roomy fit with center back pleat for ease of movement
Kanske är det den sista raden som känns verkligt viktig.

I skogen kan ingen höra dig skrika.


Skogspromenad, skönt som vanligt. Blåsigt och kyligt, vilket kändes helt rätt.
Tenderloin
Åhlens
Filson
Carhartt
LL Bean

Hålen i garderoben.

Det här inlägget på det förnämliga "Trad" forumet fick mig att inse vad jag i någon mån saknar: kläder för äldre män.


















Tröjor i Shetlandsull. Den översta är fantastisk.











Stabila rutiga skjortor. Visst har jag endel, men ofta i grövre flannel, och ej klockren passform.











Flannelbyxor. Skulle vara perfekt att bryta av jeansjackor med.











Manchesterbyxor. Bruna, beiga, mörkgröna och rostbruna är vad jag vill ha. Blir alltid avundsjuk när jag ser en gubbe i avspänt inslitna, grova manchesterbyxor.









Kavajer i tweed och manchester.


Jag hoppas att det här är luckor som kommer fyllas igen allt eftersom. Alla punkter passar även vad jag hoppas blir min framtida identitet: universitetsmannen. Jag har funderat kring Engineered Garments som rimligt övergångsmärke, men egentligen, varför inte köra på "the real deal"? Harris tweed och tjocka manchesterbyxor.

onsdag 27 augusti 2008

Vad har jag på mig idag?

Jag är vanligtvis inget större fan av att matcha blått och svart, men idag kändes det rimligt.

Märkeslös hat
G-star chambray skjorta, med avlägsnad krage.
Vintage Carhartt
Vintage Tretorn för armén skor, ca 1970.

tisdag 26 augusti 2008

Guldkant: svamp


I min värld har kantareller alltid inneburit lyx. De få tillfällen per år det serverades fick var och en några stycken, en mindre mängd, tillräckligt för att få mersmak men aldrig nog. Sen dröjde det ofta ett år till nästa gång. Därför är känslan så skön att idag kunna steka på hur många jävla kantareller jag vill.

Middag idag alltså: en kantarell- och spenatpasta som jag serverade tillsammans med några champinjoner fyllda med (mer) spenat, skaftet och gran padano. Det hela var väldigt "Torsk på Tallin"-Roland, blev lyckat och tog tio minuter att äta. Nu känner jag mig lite tjock.

I Sveriges bästa radioprogram "Schüldt" pratar Kerstin Ekman och Thore Härdelin om Skogen, om troll, folktro och avmystifiering.

Kantarellerna drog jag upp själv förra veckan. I skogen.

Lindstrøm – The long way home
Den delvis nya inriktnigen på Lindstrøms trespårs- men fullängdsskiva "Where you go I go too" är trevlig. Även om det fortfarande är disco får bastrumman vila i perioder till förmån det långsammare, som rymmer fler rullande arpeggion och psykadelisfär-ljud. Det börjar i linje med något Klaus Schulze skulle kunna ha fått in på "Moondawn", för att efter hand fyllas på med rytmer och rinna ut i något slags ostig soluppgångspop, och tillbaka till sjuttiotalet igen. Rymdlikt och bombastiskt, och titelspårets synthackord har riddarrockskvaliteter. Låtlängder på mellan tio och 29 minuter är förstås progressive bara det.

måndag 25 augusti 2008

I posten: Mer Carhartt

Mer Carhartt jeans från ebay, men i ganska annorlunda utförande än de i gårdagens rapport. Dessa är "vintage", från 80talet troligtvis, i tunnare och betydligt mörkare denim, med vita sömmar och snap-knapp i midjan, som var regel på äldre målar/snickarbrallor, och som bla. Engineered Garments har reproducerat på vissa av sina byxor. Dessutom en ficka mindre än på Carhartts moderna byxor. Det bästa är dock lappen som satt på: "Rugged as the men who wear them", vilket passar perfekt tillsammns med japanska tidningen Free & Easys ledord; "Rugged life".




söndag 24 augusti 2008

Världens råaste jeans





Nya jeans på posten från amerikanska Carhartt, i deras "dungaree" -modell, dvs snickarbralla. 15 oz denim, med dubbla knän, vilket i rått tillstånd resulterar i de mest makabra jeans jag hittils stött på. De börjar möjligtvis mjuka upp sig, men fortfarande en lång väg att gå. Jag hoppas på att nån gång "slit in" dessa, men ärligt talat är det nog bättre om jag lånar ut dom till en polsk byggarbetare, och inkasserar om ett halvår...

i övrigt:
Ralph Lauren
Åhlens
carhartt
timberland

respektive

camo hatt
pinewood
carhartt
new balance

lördag 23 augusti 2008

There were mountains

Det var några veckor sedan, det kanske är passé. Men på allmän begäran lämnar jag nu en rapport från bergen.


Evigheten

Rutten dag ett gick först uppåt genom skogen, sen flackt över kalfjället, och över hårt strömmande forsar där vattnet stod till knäna och där stenarna var oljigt hala. Efter ett par timmar insåg vi att vi gått fel och navigerade off track över myren som från höjden där vi stod såg ut som evigheten. Jag har aldrig tidigare känt mig så outdoors, i vid mening, som när vi korsade den. Men samtidigt heller aldrig så svag och nedbruten. "Det måste ha varit så här Tomas Brolin kände sig en bit in i öppningsmatchen mot Kamerun i USA-VM för fjorton år sedan", tänkte jag. Huvet ville men kroppen och pumpen, eller hjärtat då, som dom säger, lydde inte. Det som sett ovanifrån var episkt som ett Tolkien-äventyr var ett helvete av värme och fötter decimeter ner i sank lera. "Om det är såhär det ska vara kommer jag inte att orka en dag till", tänkte jag och funderade på att dö. Jag hade valt att gå i mina LL Bean-boots. Utan sockor – som ju tillverkaren rekommenderar att spara en mån för – är de lite för stora och jag fick ganska snart rejäla skavsår på fotknölarna där skoskinnet veckar sig. Efter ett dåligt forsvad under slutet av den knappa tremilaetappen, där whatever-känslorna började komma, hade jag dessutom fått in mängder med vatten i stövlarna vilket gjorde ont värre. I fortsättningen skulle jag istället gå i ett par gamla vandringsskor från Clark's, vilket blev lyckat. Den första dagens finaste insikt var att bruset i bakgrunden inte var bilar på en motorväg utan dånande forsar. Det var alltid något.


Tröttheten

Dagen därpå hajkade vi lugnt ner under trädgränsen och bort till ett arkipelaglandskap, kokade kaffe över öppen eld och gjorde några korta och misslyckade försök att meta upp fisk. Det var vackert. Brant ner och brant upp förbi ormbunkar, krumma fjällbjörkar och övrig växtlighet jag inte har en aning om namnet på.


Bergen

Kafferasten

Fjällräven, Cottonfield, Dockers, Clark's

En bergsbestigning efter det. Via gröna slänter och snötäckta passager, uppför det bruna berget med klippblock och mindre stenar som gnisslade under fötterna. Växtligheten avtog sånär som det tunna lagret mossa, som fick de få vita stenarna att se ut som persiska godisbitar med pistasch. På 1500 meter bajsade jag för första gången utomhus sedan sent 80-tal i en toalettlösning jag tillverkade av några stenblock. Det var en lätt surrealistisk upplevelse att sitta där, se ut över fjällen och tänka på livet. Nere på platt mark igen – efter att vi gjort slalomåttor på en tjugo-trettio meters snövägg – vilade vi vid ett vattenfall när ett tjockt moln med Lost-molnskvaliteter drog in mellan två berg. Vi bestämde oss för att gå in i dimman och titta en stund på glaciären och det gröna, klara isvattnet. Till vänster stod en renflock och betade och stack efter en stund iväg på led nedåt dalen. Miljöerna skiftade under dagen mellan hur jag föreställer mig att det ser ut på Irland och i Afghanistan/på månen, och mellan westernfilmsscenerier och "Sagan om ringen"-vidder.


Svetten på ryggen

Utsikten från toaletten

Molnet

Glaciären

Nästa dag förflyttade vi oss från base camp mot nästa tältplats. En flack marsch genom ett bergspass, med bruna toppar tornande på båda sidor och många smala vattenfall längs väggarna att ta vatten från. Mot kvällen hittade vi en rätt spektakulär gräsbeklädd platå strax över skogen att slå upp tält och äta nudlar med pastasås på. Maten i bergen är generellt ett rätt sorgligt kapitel, mycket pulver. Ändå är kokt vitt ris med ostsås och kidneybönor i solnedgången kvällen innan en av årets hittills största smakupplevelser. När jag gick ut för att pissa i gryningen denna sista natt var himlen helt klar men ett band av feta moln låg i trädtopparna en bit nedanför. Konturerna i omgivningen var skarpare än någonsin och jag gick och lade mig igen. Under promenaden den sista dagen hittade vi en handfull hjortron.



Passet

Tälten

Bäcken och dalen

Hjortronet

Det var, för att sammanfatta, fint att under en knapp vecka fokusera tankarna på det helt konkreta: vad ont det gör, vad varmt det är; var finns vatten att dricka, hur hårt strömmar det i forsen och var är bästa stället att ta sig över? Och den där oironiska och oförställda, djupt sentimentala känslan: vad vackert allt är.

Force Of Nature – Transmute

Man kommer oändligt långt med en sequencer.

fredag 22 augusti 2008

Allt är inte kantareller som glimmar


Engineered Garments, Carhartt, gummistövlar

Cantharellus cibarius

Rickard, Mater

söndag 17 augusti 2008

Musikveckan som gick


Rodriguez – Crucify your mind

Rokia Traoré – Dunia

Det är inte så ofta jag går och hör livemusik överhuvudtaget men under veckan såg jag hela tre spelningar. Det borde ha blivit fyra.

I tisdags den 80-årige Doudou N'Diaye Rose från Senegal i spöregnet på kulturfestivalens GAT-scen, där han i först en gulgrön och sedan en rosablå sidendräkt med midjeband dirigerade 14 slagverkare mellan muller, försiktiga rytmer och vad vi i Sverige brukar kalla "ett jävla sväng". Framför scenen stod världsmusikwhiggers med paraplyer och hurrade till, bland annat, något jag uppfattade som "il Allah".

På torsdagen Kings Of Convenience bland tonåringarna på det surrealistiska Ung08-området. Och sedan spontant vidare till ett fullpackat Mosebacke och den för mig tidigare helt okände Sixto Diaz Rodriguez från Detroit. Klädd helt i svart, i löst sittande linne, smokingbyxor uppdragna till max och en hög hatt han justerade brettet på mellan varje låt, spelade han fin bluesig folkrock med flera likheter med, typ, Dylan. Men de breda leendena och den totala uppbackningen från publiken hade förstås också att göra med hans fascinerande livsberättelse. I skarven mellan 60- och 70-tal spelade han in två skivor, sålde en dryg handfull och lade ner musiken för att börja knega istället. 30 år senare upptäckte att han var en av Sydafrikas största artister och plockade upp rocken igen. Man måste gilla en bra historia.

I fredags hade jag lösa planer på att se malinesiska Rokia Traoré men valde att bli gratisfull i en klädbutik istället. Ett val jag kan ångra lite i efterhand.

lördag 16 augusti 2008




Ny jacka, Polo Ralph Lauren i herringbone denim.

I övrigt,
Gant
Carhartt
New Balance

onsdag 13 augusti 2008



Levis jacka
Engineered Garments skjorta
Carhartt (US) byxor
LL Bean skor

måndag 11 augusti 2008




DIY fd. H&M skjorta
LVC 501 33
LL Bean

Med posten: L.L Bean




Två par bra skor från ebay. L.L Bean Gum shoes respektive blucher mockasiner. De första blir en mycket bra höst/vinter sko de dagar då snö och slask inte riktigt kräver höga LL Bean boots, och de andra blir bra hela tiden.

söndag 10 augusti 2008

I Finland.

Finland var fint på många sätt, mycket skog och en och annan loppis. Jag fyndade:
Svart filtad ull hat i "fiskar" modell, mörkgrå ullbyxor och en mörkblå dunväst med fina detaljer till en sammanlagd kostnad av 11 euro.

Vidare, luftgevärsskytte med Ilonas morfar.

hatt
vintage Fjällräven
Levisjeans ("All-duty") i vietnamkrigsbralla -inspirerad modell, mycket sköna.
new balance









Hästridning! Första gången någonsin, skräckblandad förtjusning.

Fjällräven
Levis
Fake LL Bean boots

lördag 9 augusti 2008


Townes Van Zandt – Waitin' around to die

Det är från barn, bourbonalkoholister och horseaddicts man får höra sanningen, brukar det heta. Ingen berättar den finare och mer levande än TVZ.

torsdag 7 augusti 2008


Steve Reich – Electric counterpoints: Fast (2)

Den 27 september har "Different trains" premiär på Judiska teatern. Fläskkvartetten framför Steve Reichs stycke om de radikalt olika betydelserna av tågtransporter i Europa och USA under 40-talet. De upprepade röstfragmenten som kompositionerna utgår från ligger på tape. Publik och musiker omges av något slags glasinstallation och verket iscensätts av regissören Pia Forsgren. Oklart vad det kommer att innebära. Men det blir spännande. Come out to show them.

Här är dock en annat bit, för gitarr. Med den kanske bästa basslingan i minimalistvärldshistorien.

onsdag 6 augusti 2008


Jesse Colin Young – California suite: Grey day

En helt ny bekantskap, efter tips från Petter. Soft rock av finaste märke.

Med posten: blandat


Rugby Ralph Lauren

Opening Ceremony

Cole Haan

Efter två månader, när jag i princip givit upp hoppet och glömt bort att jag hade köpt den, kom till slut den ljust plommonfärgade universitetsrandiga ocbd:n. Tack för det. Den låg i lådan när jag återvände från norr (mer om det sedan, kanske).

Och nu i veckan har två andra, mer nyliga köp, också kommit hit. En marinblå p-coat-cardigan i ull (mycket varm), som jag fick betala 416 kronor i tullavgift för att hämta ut. Det är 54 procent av priset, 40 om man räknar bort de 100 kronorna Tullverket lägger på för att ta emot, lägga på moms och skicka vidare paketet. Det är inte acceptabelt över huvud taget.

De bruna pennyloafrarna har ingen historia.