Lindstrøm – The long way home
Den delvis nya inriktnigen på Lindstrøms trespårs- men fullängdsskiva "Where you go I go too" är trevlig. Även om det fortfarande är disco får bastrumman vila i perioder till förmån det långsammare, som rymmer fler rullande arpeggion och psykadelisfär-ljud. Det börjar i linje med något Klaus Schulze skulle kunna ha fått in på "Moondawn", för att efter hand fyllas på med rytmer och rinna ut i något slags ostig soluppgångspop, och tillbaka till sjuttiotalet igen. Rymdlikt och bombastiskt, och titelspårets synthackord har riddarrockskvaliteter. Låtlängder på mellan tio och 29 minuter är förstås progressive bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar