I min värld har kantareller alltid inneburit lyx. De få tillfällen per år det serverades fick var och en några stycken, en mindre mängd, tillräckligt för att få mersmak men aldrig nog. Sen dröjde det ofta ett år till nästa gång. Därför är känslan så skön att idag kunna steka på hur många jävla kantareller jag vill.
Middag idag alltså: en kantarell- och spenatpasta som jag serverade tillsammans med några champinjoner fyllda med (mer) spenat, skaftet och gran padano. Det hela var väldigt "Torsk på Tallin"-Roland, blev lyckat och tog tio minuter att äta. Nu känner jag mig lite tjock.
I Sveriges bästa radioprogram "Schüldt" pratar Kerstin Ekman och Thore Härdelin om Skogen, om troll, folktro och avmystifiering.
Kantarellerna drog jag upp själv förra veckan. I skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar