Dmitri Shostakovich – Prelude and Fugue No. 4 in E minor
Jag har lyssnat vansinnigt många gånger på Midaircondos "Serenade". Nästan otillåtet många. Men det var ett tag sedan nu. Den stod ut som den enda egentliga poplåten på hela "Shopping for images", med sin briljanta pianoslinga.
Här om dagen började jag lyssna på Dmitri Shostakovichs "24 preludes and fugues op.87", framförd av Keith Jarrett, och upptäckte att slingan inte alls var Midaircondos. Det gör inget. Jag gillar repetitioner av någonting perfekt, och de tog en takt och loopade den. Perfekt.
I klartext: The prelude begins with an eighth-note appoggiatura figuration phrased in pairs between a sustained cantus firmus in the bass and a lyrical melody in the soprano. There is a consistent legato/half-staccato phrasing throughout the prelude in which Shostakovich attempts to imitate Baroque period phrasing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar