Jag minns att det kallades "den mest beroendeframkallande serien sen Twin Peaks". Sen kom den att kallas mycket mer än så. Beroendeframkallande är den onekligen.
På fler än ett sätt. Dels måste jag förstås plöja vidare i tvåan snarast möjligt, det gäller bara att hooka med en dealer, för jag har den inte, och får inte plats. Och dels sitter jag om nätterna, när jag jobbar och tittar, och retas och kittlas av allt gott de drar i sig.
Biscott', mozzarell', breasol', capicol'. Madone! Och då äter jag inte ens kött.
I kväll gjorde jag i alla fall så gott jag kunde, när alla andra hade sitt för sig. Tog promenaden via Karlbergs slott, över bron till Hornsberg och längs koloniområdet bort till Fridhemsplan och handlade. Hem och fräsa lök och koka sås och klippa pasta och ta en öl och ett glas vin.
Sen åt jag. Och lyssnade på Morricone.
Canneloni, salt, Montepulciano d'Abruzzo
Kaffe, grappa
Heterosexuella kläder: Levis 501, vit t-shirt
1 kommentar:
ser gott ut.
Skicka en kommentar