Kerstin Ekman – Herrarna i skogen, Johannes Ekman – Skogen i vårt inre
Det går nästan inte att tänka sig något mer obehagligt än hård blåst i barrträdkronor. Det förstod ju David Lynch när han gjorde "Twin Peaks", lika väl som jag. Och även när det är lugnt finns en mörk och domedagsmässig kvalitet bland gran och tall. Döden. Lövskogen känns ljusare, rikare på liv, och inte alls lika hotfull.
Två relativt nyutkomna essäsamlingar om skogen väcker mitt intresse. Den gryende och tilltagande naturromantiken behöver näras. Och kunskapsluckor fyllas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar