Nordamerikansk mockasintradition

Wisconsin-företaget Russell Moccasin har gjort skor åt jägare och utomhusmänniskor i 110 år. De syr kängorna för hand, specialgjorda för varje kunds fötter, om man vill (det går att välja stapelvaror också). Till en början, kring förra sekelskiftet, levererade man till delstatens skogshuggningsindustri men modellerna har utökats och specialiserats. Att vandra på höglandet i, att gå på safari i, att jaga fågel i.

Kategorier som "Stalking & tracking boots", "Grand slam sheep hunter" och "Premium bird shooters", som är deras signumboot, ramar in användningsområdena. Det tar veckor att producera ett par Russell-mocs, och de håller i evighet. Åtminstone vill jag tro det; jag har lätt att falla för den lite naivt oproffsiga sajtens copy. Ett par är förstås oumbärliga här i stan till hösten.

Kungen av Nepal, pres. Eisenhower, pres. Bush d.ä., Harrison Ford och Robert Redford är eller var kunder. Precis som Ross Seyfried, "shooting editor" på tidningen Guns & Ammo, som tydligen är mer än nöjd med sitt par. Som jag ser det finns ingen anledning att ställa sig utanför det gänget vad gäller skoval.

Favoriter, Russell.

Laramie rough out Oneida tracker, Oneida moc.

Lite längre österut, i Massachusetts, gör familjeföretaget Arrow Moccasin handgjorda mockasiner sedan femtio år. De är väsentligt billigare och har också en rad bra modeller, även om de som helhet drar mer mot den indianska designen – faktiska mockasiner – än vad jag kanske vill sporta på tunnelbanan. Och med ursprunget och autenticiteten kommer ett ytterligare men, för deras enkla lädersulor lämpar sig rimligtvis rätt dåligt i höstsverige. Arrow erbjuder dock en dubbelsula för en tilläggssumma men vad det faktiskt innebär är svårt att uppskatta. I torrt väder känns de i alla fall, också, som ett smärre måste.

Favoriter, Arrow.

Two eye tie moc, Lace boot.