Bassekou Kouyate & Ngoni Ba – Lament for Ali Farka

Jag missade när Bassekou Kouyate & Ngoni Ba spelade i stan för en tid sedan. Såg det först ett par dagar senare, i DN:s recension, att de var här.

Nu under kvällen lyssnade jag på "Segu blue" när jag bussade genom det djupgröna östra Uppland, från Hallstavik via Rimbo och hem. Och in i och ut ur vartenda litet samhälle där emellan, med sina lätt kuperade boskapshagar, svenska flaggor och vvs-företag i rostiga, vita plåthus.

Utanför fönstret till vänster spände en svag regnbåge i tre nyanser. Jag tänkte att jag borde klippa mig, på att kanske trekka och campa i skogen under sommaren, på hur man klär sig på en fjällvandring. Och i morgon börjar trista jobbe'.

Vid Brottby trafikplats märkte jag att jag hade tagit bort Ali Farka Touré från iPoden och satte på Pink Floyd istället. Sedan läste jag några kapitel om Derek Strange i "Ren som snö", kom till Tekniska och gick Odengatan-Karlbergsvägen hem.

På landet: Roslagen

Världens bästa låt

I bakgrunden står en finfriserad, välartad kör och lever upp till förväntningarna. Man ler, man är välslickad, man har grön kavaj. Men framförallt. I förgrunden står JD, med pannan i två djupa veck, och sjunger som... Gud.

Power electronics-revival

Note to self: börja lyssna mer på power electronics igen.

Mer hatt

Ny hatt, som tidigare eftersökt bucket med sluttande brätte. Som synes uppvikt för nuvarande (eftersom helt nervikt såg riktigt, riktigt efterblivet ut). Resten är gårdagens myrornafynd; mellanblå jeansskjorta från Pearson och ett par Dickies i tjock selvage denim, med mycket trevlig passform, alltså lösa med hög midja och antifit. Dessa förutspås bli f/w 08 jeansen nr 1 häromkring.

Dmitri Shostakovich – Prelude and Fugue No. 4 in E minor

Jag har lyssnat vansinnigt många gånger på Midaircondos "Serenade". Nästan otillåtet många. Men det var ett tag sedan nu. Den stod ut som den enda egentliga poplåten på hela "Shopping for images", med sin briljanta pianoslinga.

Här om dagen började jag lyssna på Dmitri Shostakovichs "24 preludes and fugues op.87", framförd av Keith Jarrett, och upptäckte att slingan inte alls var Midaircondos. Det gör inget. Jag gillar repetitioner av någonting perfekt, och de tog en takt och loopade den. Perfekt.

I klartext: The prelude begins with an eighth-note appoggiatura figuration phrased in pairs between a sustained cantus firmus in the bass and a lyrical melody in the soprano. There is a consistent legato/half-staccato phrasing throughout the prelude in which Shostakovich attempts to imitate Baroque period phrasing.

Midsommar

Med sikte österut
Boomerang, Rugby Ralph Lauren, Dockers=shorts


Fendrar vid base camp, Lådna Loren

På andra sidan ön
H&M, omärkt, Duffer, Carhartt, Converse


Granat

Grillar intill base camp, med Einar & Kristoffer (gömd)

Med sikte västerut

Sommar och sol

En lat dag på stan, ett flertal myrornafynd (mer om det senare).

Debut för den här skjortan som köptes second hand nångång i vintras. Knapparna kan eventuellt vara pärlemo vilket är en obskyr bonus i sammanhanget. Jag är vanligtvis inte så förtjust i kortärmade skjortor, men den här har iallafall sin plats i sammahanget. I övrigt Carhartt byxor, Fallsworth hatt (stylad som något "mellan utvecklingsstörd och campingplats", citat Rickard), Birkenstock Boston.

Man vs nature

Nitzer Ebb – Let beauty loose

Han har inte levat, som inte har dansat i en ubåt till den här låten.

Klinik – Black leather

Note to self: börja lyssna mer på body igen.

Midsommar

För första gången på många år – kanske någonsin – har jag vetat vad jag ska göra på midsommar flera veckor i förväg. Känts skönt, lite kul. Det blir skärgården, en gammal lotsbåt ut, ett gôtt gäng. Första gången jag är i skärgården dessutom.

Men så kommer outfit-biten. Å ena sidan: fest, å den andra: skogen, naturen, havet. Solen, steka, regnet, kylan? Tälta! Fint och trevligt, respektive ruffigt, tåligt och varmt.

Vilken tur då att jag i princip alltid, även hemma en vanlig dag, vill se ut om som en skapligt fin-/välklädd grovarbetare i tufft klimat (läs: nordsjöfiskare, skogshuggare, dräng). Alla möjligheter i världen föreligger alltså, för att kunna kombinera både a) och b).

Jag har inte bestämt mig ännu, inte ens börjat fundera knappt, på vad jag ska ha på mig (vem bryr sig). Men det går att koka ner det till några enkla beståndsdelar: canvasskor (saknar tyvärr seglarskor, och det känns en helg som den här), snickarbyxor, oxfordskjorta, täckväst, stickad ulltröja, vaxad bomullskavaj. Till det går att kombinera rutig slips (den enda jag har är i ull, från Pendleton, och Björn har flera gånger sagt med emfas att det inte känns rätt i juni), halsduk och toppluva (till natten).

Se nedan för (min) inspiration.


Boomerang; mannen nere till höger.

Engineered Garments.

Boomerang.

Tyvärr är chanserna små att kvällen/helgen kommer att innehålla någonting i den här stilen.

Esbjörn Svenssons Trio – Tuesday wonderland

Jag har länge tänkt att jag skulle kolla upp E.S.T. Man har sagt att det är bra, jag har trott dem. Men av någon anledning har det aldrig hänt. Det har kommit annat i vägen, bluesrock till exempel. Nu fick jag en god anledning att ta tag i det, och det var verkligen inte en dag för tidigt.

Jazz på rock-sätt, har jag läst. Med huvudpersonens flinka pianospel i centrum. Visst. Den här låten – första spåret på sista skivan "Live in Hamburg", från i höstas – är oemotståndligt snygg. Någonstans i mitten av de tretton minuterna närmar det sig snarast Godspeed You Black Emperor!-sk postrock, när de repetitivt klättrar upp och framåt mot crescendot som aldrig riktigt kommer.

Så det är bara att ställa sig i den sörjande hyllningskören. Fast jag kanske ska vara tyst, helst, för jag sjunger inte så fint.

Brennan Green – Escape from Chinatown (Studio remix)

Det är en fruktansvärt okontroversiell åsikt. Samtidigt känner jag att det tål att understrykas en gång till. Studio är Sveriges bästa band.

Nya remixsamlingsskivan "Yearbook 2" innehåller en del jag hade hört, en del nytt. Den spänner över akustiska och repeterande, Steve Reichska gitarrfigurer ("Electric counterpoint"), dubbigt ekande basgroove, funk och en del hård-body. Tillsammans blir det pop och det är så sjukt bra.

Sköna skjortor och mjuka byxor

Jag har över åren insett att jag verkligen gillar kläder som sitter löst, lagom löst. Ingenting som stramar, inga byxor med låg midja som ramlar av etc.

Ett par Levis snickarbyxor i helrätt modell (från myrorna) och en lös skjorta (Ebay, Chambray från G-star av alla jävla märken) är det som gillas:

Coldplay – Violet hill

Todd Rundgren – When the shit hits the fan/Sunset blvd.