Sagittarius – Glass marks

Mitt mest manliga inköp någonsin

Efter att ha rökt ganska stabilt i omkring fem år, sedan snusat (och rökt) i tre, hållt upp nästan helt i knappt ett år, och sedan börjat snusa igen, var det igår dags för ett ordentligt inköp, kanske det mest traditionellt manliga inköpet jag någonsin gjort. Jag talar förstås om "stocken". 230 kronor på kiosken tvärs över gatan, och det känns oerhört definitivt; jag har snus för gott och väl en och en halv månad.

Eftersom priset på snus chockhöjts – allvarligt talat: jag är helt för höjd skatt på onyttiga och miljöfarliga produkter, säg nikotin och bensin, bara det utjämnas med att typ havregryn, solrosfrön och sojafärs får ett lägre pris, samtidigt som sockerdricka och mjölkchoklad följer med nikotin och bensin – har jag till slut, alldeles nyligen, gått över till opremiummärket Granit. Göteborgs för dryga 40 kronor dosan blev för mycket.

9+1.

Les Edits Du Golem – Klout

Med posten: streckig tröja

Aprils enda eBay-köp, en seglartröja från ryska flottan. Tyvärr ändrade jag mig och bad om en medium istället för en small innan säljaren hann skicka iväg den, och mycket riktigt är den en halv storlek för stor. Men som luftig sommartröja kanske det går an, även om jag överväger att köpa en ny i rätt storlek.

Kalsonger och strumpor

I, låt säga, tio år har jag alltid haft samma sorts strumpor, svarta från H&M, 70-80 kronor trepacket. De är rätt ocharmiga, dels i känsla och material, dels i sin urtvättade bleksvärta. Jag köper nytt relativt sällan och de få par som är annorlunda, typ mönstrade från Cheap Monday eller Åhléns, har fått agera finstrumpor. Samma sak med kalsonger, där svarta från H&M också alltid har dominerat, men med enskilda inslag från POP, något julklappspar från Salming och dylikt. Det är en riktigt sorglig syn alltså, min underklädeslåda.

I torsdags tog jag dock ett steg i rätt riktning. Nya strumpor, fortfarande H&M och Åhléns, men i blå, beige och brun istället för svart (om än, på grund av ett rätt dåligt utbud, fortfarande enfärgade eller anonymt mönstrade). Och jag köpte dem alltså sista dagen innan löning eftersom jag hade minst en tusing kvar på kontot. Det har i princip inte inträffat någon gång de senaste fem åren. Men så har jag heller inte köpt någonting under april. Ett par grejer på second hand, för under 200 kronor, och en tröja på eBay. En ganska fin känsla ändå – att inte tänja kontogränsen.

Mr Sweden 2008

Caravan – L'auberge du sanglier / A hunting we shall go / Pengola / Backwards / A hunting we shall go (reprise)

Rött är sött

Nytt inköp, mycket spontat på Herr Judiths igår.

Duffer Denim chambray byxor, i rätt vid modell med "vintage" (alá 20-30 tal) detaljer. Inga tags nånstans, och ingen märkning på nitarna så jag misstänker att det är en sample. Lite osäker på vad man får för vibbar, lite prepgubbe/japansk workwear kanske. Kommer troligtvis bäras med blå oxford eller jeansskjorta och, säg, Birkenstocks i vår och sommar.








*efter att haft på mig dom under eftermiddagen så har jag kommit fram till att vibben är "gay". Inte helt fel.

See my vest

Montgomery Ward
H&M
Orvis
Carhartt
Timberland

Robert Wyatt – A last straw

Badou R s/s 08

En bra look för den avslappnade rikemannen/kvinnan:


























Vackra färger och material. Synd att jag defintivt inte kommer äga någonting för än det där mytomspunna högavlönade arbetet är mitt.

Frågan är bara vem som egentligen köper det. Det är något svårt att föreställa sig att den som faktiskt har rikligt med pengar gå i gång på indigofärgade västar, hippieklänningar eller väldigt basic jeans färgade med växt-indigo (för 754 $). Men kanske handlar det om att köpa naturliga (eviga) värden för nåslags kreativ klass med pengar, som kanske bor i New York eller Paris och jobbar som gallerister eller marknadsansvariga på företag som säljer väldigt dyr ekologisk tvål. Märket blir på såsätt snarare Hammarby sjöstad (naturliga värden och kvalitet, tillsammans med ekologiska och exotiska matvaror från Fine Foods) än Stureplan. Smyglyx för den som vet bättre än resten.

Philip Glass – Closing

Genesis – Dancing with the moonlight knight

Naturgodis

Efter att ha diskat upp min magnumbutelj Netop, som räckt flera år, och som till och med hängt med i flera flyttar (!), köpte jag tidigare i vintras en lite mindre flaska Grumme Hav, givetvis med viss förhoppning om att den skulle lukta som Cosmo Kramers "The beach" (det gjorde den inte).

När den också den tog slut förra veckan chansade jag istället på Grumme Natur vilket var en absolut fullträff – vad gott den luktar! Den där känslan man får när man drar ett djupt andetag genom näsan ner i en kaffeburk, den får jag varje gång jag löddrar upp ett skum i diskhon. Varmt rekommenderat, alltså.

Kvällsfika

Glen Gyle
Saltå Kvarn
Gran Pecorino
Roquefort le Vieux Berger

Och radio: This American life.

En koncis sammanfattning

Keith Jarrett – Expectations

Blandningen av work-, preppy-, outdoors- och konstiga idéer

Det är ungefär sånt här jag gillar:







http://www.j-suplex.com/vol1ss.htm
http://www.j-suplex.com/vol2ss.htm
http://www.j-suplex.com/vol3ss.htm

Det är något väldigt roligt och avslappnat över den japanska work/preppy/outdoors/konstiga idéer-blandningen som jag tycker är riktigt tilltalande. Miltal från urtrist svenskt mode, genomförd i bra material och sköna passformer. Synd att i princip allt förutom Engineered Garments och, säg, Filson är i princip omöjligt att få tag på, men tur att Carhartt och Myrorna fungerar nästan lika bra. Jag lovar att ha mer konstiga hattar i framtiden.

Eloy – Mysterious monolith

Helgen

I lördags avbokade jag kvälls"jobb" i Huddinge och skyndade till Stadion för att se fotboll. Sen åt jag mat, drack folköl och rom&cola på Valhallavägen och vann inte i frågesport.



Innan dess hade jag varit på Myrorna på Adolf Fredriks kyrkogata och köpt på mig ett par skor och en rätt märklig tröja, marinblå sweatshirt, "oversized" kanske, med fickor i fram. Den ligger någonstans mellan sweat och kaftan. Den är eventuellt lite för osedvanlig för bära offentligt, men det vet man aldrig, kanske blir det ett slags jacka. Hursomhelst enastående behaglig att glida omkring i hemma.

Elg.

Rabalder by Ann Wineus.

Quiet Village – Can't be beat

Bobb Trimble – Glass menagerie fantasies

Jeansdress

Bloggkungen sågar

"De är vuxna, har skäggväxt, könshår, basröst och hela konkarongen. Och de skriver om kläder som om det betydde något. De pryder alltid sina bloggar med märkvärdiga bilder på sig själva. Blodigt seriösa uppsyner. Inte ens en antydan till leende. [...] En gång om dagen ställer de kameran på selftimer och tar en bild på sig själva och sin ”look”. De kallar det ”dagens outfit” och lägger ut på bloggen.

...

Om man är den typen av man som varje morgon planerar sin ”outfit”, kombinerar sina färger och håller sig med ”vårens accessoarer”, så tycker jag att det är ens manliga plikt att hålla käften om det. Manlig fåfänga är absolut ingenting man ska stoltsera med. Det är inget man ska starta en blogg om. Den ska man skämmas för och bekämpa."

På´t igen, men det ska inte bli en vana

US gov. watch cap
Big Ben jacka
modifierad H&M chambray skjorta (minus krage, + knappar)
Carhartt US vest
LVC 501 37
Timberland

Jag gillar kombon av vida, pösiga jeans + båtskor, känner mig som en lite tjock amerikansk östkust pappa.

Bäst igår och idag

bättre video (lämplig klädsel för lyssning: väst, vida byxor, slokig ullhatt, chambray skjorta), tråkigare låt:


finare video (lämplig outfit: Bean boots, bruna carharttbyxor, en skön skjorta, obskyr hatt från ex Kapital), segare låt:

Vad hade jag på mig idag?

För att dra mitt strå till stacken, en deppig bild i smutsig spegel:
*Montgomery Ward "chore coat" (eftersom jag i större utsträckning än Ricko närmar mig det amerikanska skogshuggaridealet fysiskt så är allt dyligt rätt storlek)
*Åhléns luvtröja + rutig poplinskjorta
*Carhartt (US) snickarbyxor
*Adidas

Resultatet blir lite oväntat nånslags streetsvenne. Jackan kunde lika gärna vara Sean John, och byxorna Eckö.

Skräddarn och pösigheten

För någon månad sedan köpte jag ett par bruna, bredspåriga manchesterbyxor på Myrorna på Tomtebogatan. Helt ok, billiga, men för långa, så jag gick med dem till den lokale skräddaren som vek upp och sydde. Fortfarande för långa så jag hade dem nästan aldrig på mig, och förra veckan gick jag tillbaka till skräddaren som tyckte att jag hittade på konstigheter, men gjorde om proceduren och tog 60 procent av priset i betalning. Nu är de helt ok, bärbara. Men det är något med dem som får mig att känna mig som Anton Chigurh när jag har dem på mig. Byxorna känns på mig som hans byxor ser ut på honom.


När jag hämtade dem från skräddaren passade jag även på att fråga om den jeansjacka jag fick på posten förra veckan (Ebay) möjligen gick att ta in, och göra axelpartiet mindre. Det gick visst men skulle kosta 400 kronor vilket är lika mycket som för jackan i sig. Utan garantier för gott resultat känns det som ett högriskprojekt som istället kan vara värt att lägga åt handlingarna. Synd, på så rara bär!

Big Mac.

Med jackans axelvidd och generella pösighet i minne bestämde jag mig också 30 sekunder innan auktionen gick ut – den auktion jag nyss hade vaknat på klocka för att gå upp till, strax innan 04 – för att strunta i att buda på den grå, stickade Dior-kofta med sjalkrage som jag initialt kände mig så sugen på. För pösig, tänkte jag, och gick och lade mig igen.

Med posten: slips

Igår kom en slips med posten, ihop med deklaration och de fem första avsnitten av "In treatment" på dvd. Och med den en massa frågor om när man egentligen ska ha den.

Pendleton.

Med posten: katalog

Höjdpunkterna från sommarens LL Bean-katalog.