I, låt säga, tio år har jag alltid haft samma sorts strumpor, svarta från H&M, 70-80 kronor trepacket. De är rätt ocharmiga, dels i känsla och material, dels i sin urtvättade bleksvärta. Jag köper nytt relativt sällan och de få par som är annorlunda, typ mönstrade från Cheap Monday eller Åhléns, har fått agera finstrumpor. Samma sak med kalsonger, där svarta från H&M också alltid har dominerat, men med enskilda inslag från POP, något julklappspar från Salming och dylikt. Det är en riktigt sorglig syn alltså, min underklädeslåda.
I torsdags tog jag dock ett steg i rätt riktning. Nya strumpor, fortfarande H&M och Åhléns, men i blå, beige och brun istället för svart (om än, på grund av ett rätt dåligt utbud, fortfarande enfärgade eller anonymt mönstrade). Och jag köpte dem alltså sista dagen innan löning eftersom jag hade minst en tusing kvar på kontot. Det har i princip inte inträffat någon gång de senaste fem åren. Men så har jag heller inte köpt någonting under april. Ett par grejer på second hand, för under 200 kronor, och en tröja på eBay. En ganska fin känsla ändå – att inte tänja kontogränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar