Jobbkläder

Det snackas, skrivs, mycket om "work wear". Det analyseras kring reaktioner mot de senaste årens gentlemannaskap där bildning och diskret charm har varit allt, manifesterat i engelska randsydda skinnskor, näsduk och en förment lång förälskelse i skräddarkonst.

Och det analyseras kring en generell samhällstendens, en önskan om att män åter ska få vara män, i traditionell bemärkelse. Att ha på sig lösa jeans och flanellskjorta, att vara Göran Greider eller Jan Guillo, blir förlängningen av och symbolen för att gilla manliga saker som att jobba med händerna, bli full, slåss. Och stå för det. På ytan alltså, varken Greider eller Guillou jobbar ju så mycket med kroppen till vardags och de bråkar mest på kultursidorna.


De riktiga männens stil

På många sätt handlar det ju ändå om samma sak. Om en – om än outtrycklig – vilja att klä sig med/i historia, med få hänsyn till det rådande snittet. Kanske också om en reaktion mot "mode" eller trender generellt, där "det beständiga" står i kontrast till överkonsumtion och slit-släng. Oavsett om det är ett par tåliga bomullsbyxor med verktygfickor eller en sval linnekostym.

Men så är det förstås inte heller. För vanligast är ju att man helt enkelt räknar upp det som en av flera trender i höst – work wear-trenden – och förhåller sig just till det rådande snittet. Det blir sällan gyllene. Då gör man gärna plocksidor i tidningar med plagg från couture-designers eller Replay och Diesel, och lägger in en keps och ett par tvättade jeans med mycket fickor eller förstärkningar på knäna. Då kan det se ut så här:



Work wear-trenden

Det man framförallt hänvisar till är amerikanska jobbkläder. Den rutiga skjortan, bruna kängor, jeansjacka – skogshuggare, järnvägsläggare. Istället för de svårtillgängliga vinerna och singelmalten är det bara att börja dricka bourbon alltså. Och det är väl gott så.


Work wear-dricka

Vad som dock ofta glöms bort är vår egen skandinaviska fiskare, och Pripps Blå på brunt glas (en av Systembolagets allra mest underskattade produkter). Den stickade ulltröjan med liten sjalkrage, smårutig mot enfärgad bakgrund, kort och tight och tung, ger exempelvis en förträffligt osexig profil ihop med löst sittande byxor och Gökboet-mössan. Jag köpte två norska från Petersen & Dekke (obs: med anor från 1800-talet) på Myrorna idag. Stickiga och svettiga inomhus, men perfekta mot atlantblåsten i Nordsjön...


Skandinavisk work wear-tröja