Världens bästa låt:
lördag 29 november 2008
fredag 28 november 2008
tisdag 18 november 2008
söndag 16 november 2008
lördag 15 november 2008
onsdag 12 november 2008
Wrestling
Clint Mansell – Death is the road to awe
Jag minns mina WWF-förmiddagar på TV3 under 90-talets första år. Bröderna Owen och Bret "The Hitman" Hart, The Undertaker och The Heartbreak Kid. Tag teams, The Royal Rumble. Det var, vad vi brukar kalla, tider.
Jag minns också att min kusin fick en Manchester United-halsduk mot att han lovade att aldrig mer kolla på wrestling, och att hans pappa/min farbror gick raka vägen in på hans rum och slet ner den från väggen när vi vid ett tillfälle ändå trotsade förbudet.
Som uppladdning inför Darren Aronofskys nya The wrestler, om Mickey Rourkes fribrottare på väg tillbaka mot toppen, spelar vi alltså lite Clint Mansell.
Dad´s style
Senaste inköpet, kofta från Norge. En ganska dyster grå botten, med blekt blå och vita snöflingor på, passar perfekt för ett dystert Mälardalen sent i November.
lördag 8 november 2008
Work wear-dricka
De svenska sexpacken hade länge plastöglor för att hålla samma ölen, numera mjuktplast runt hela skiten. Trevligare då att få med sig sina sex (flask-) öl i en liten pappkorg, som i Amerika.
Snyggast av alla är förstås San Fransisco-bryggeriet Anchors sexpack. Bruna kartonger med mustiga tryck som konnoterar manlighet och tradition. De är fina nog att ta med hem, och ställa i fönstret som en bit americana.
onsdag 5 november 2008
Skottland - inte bara Shetland
Mogwai – May nothing but happiness...
Ett par Mogwai-intensiva dagar, de senaste dagarna.
I lördags filmen Zidane: A 21 century portrait på Magasin 3, som porträtterar fotbollsspelaren, eller kanske snarare fotbollens essens – poesi-i-rörelse – med 17 kameror under en match mellan Real Madrid och Villareal 2005. Det är 90 minuter svett, spott, löpningar, armbågar i ryggen, djupledspassningar, korta leenden och hastiga skönhetsdribblingar. Inledningsvis lite förvirrande och svårtittat på två gigantiska skärmar ett par meter framför ögonen, eftersom bilderna är närgångna och lämnar det egentliga spelet helt utanför. Men snart allt mer drabbande, efter att ha hypnotiserats av Mogwais mjuka stämningsrock och bildernas rytm. Och inte minst av ljudläggningen, som blandar absolut tystnad med dånande läktarvrål, med andetag, med klädprassel, med mumlande och bolltillslag. "Suggestivt", som man säger.
Och igår då, själva Mogwai – dryga 90 minuter stämningsrock på Cirkus. Det var fint, och framförallt är det så de ska höras, när musiken känns lika mycket i bröstet och magen som den hörs. För jävlar vad högt det var, med basen på 11. Med trummisen i scenens centrum, under en spotlight, blir det dock väldigt tydligt hur likartade låtarna är, med samma tempo och markerade rytmer hela spelningen igenom. Man måste väl snarare se det som en enda utdragen ljudmassa/drön där variationen ligger i "forte", ljud och instrumentering framför något annat.
Spenderade annars rätt mycket tid åt att tänka på likheterna mellan gitarristen Stuart Braithwaite och skådespelaren Evan Handler a k a Charlie Runkle.
Köpte för övrigt Paul Strands fotobok Tir a'Muhrain: The outer Hebrides of Scotland på Ebay efter Björns tips igår. Det är jag glad för.
måndag 3 november 2008
Yttre Hebriderna
Jag har länge haft en fascination för de nordatlantiska öarna (Hebriderna, Shetlands, Färöarna etc), med allt vad de konnoterar av vindpinat hav, svarta berg, kärva män och fluffiga får. Solklart resmål på sikt, men först de här fina porträttbilderna jag snott från japanska tidningen Huge (som i sin tur tagit dem från den här boken). Självklar stilmässig inspiration.
Dad´s style
Mer av samma som alltid.
Debut för jackan, från franska A.P.C. Svart rådenim, fodrad med bomulls "filt".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)