Mitt i naturen

Skinnskatteberg Trailer from mount kili on Vimeo.

Den 12 december har Erik Enockssons "Skinnskatteberg" premiär på Folkets Bios biografer, som en del av serien Svensk kortfilm. En livespelning i bergslagsskogarna som på många sätt sammanfattar, eller åtminstone anknyter till, det vi gillar: en romantisk föreställning om naturen, den mustiga skogen, nostalgi och det fina i det fula.

"Fukten fick naturen att lyfta och gav hela situationen mer tyngd och ett annat allvar. Musiken får något att studsa mot och det man hör är det rena, oförställda ljudet av instrumenten precis som de låter just där, just då", som Erik Enocksson själv säger.

Tuffa tider för ebayers

Sagomusik

Jóhann Jóhannsson – The Rocket Builder (Io Pan!)

Det man måste älska med isländska Jóhann Jóhannssons musik är enkelheten. Det är inte obegåvat givetvis, tvärtom, men just enkelt nästan på gränsen till det banala.

Det är emotionellt snarare än intellektuellt, popmusik mer än något annat. Och framförallt backar han inte för att vara pompös och dramatisk. Det är raka tempon, inga avancerade dissonanser, bara ren skönhet. På Södra teatern förra våren mullrade han upp en del wall of noise och även på skiva skaver triphop-rytmerna och den molande analogbasen lätt mot stråkarna. Men han ser alltid till att det ljuvliga segrar.

Det är musik man grinar till i film, som ger gåshud och ryggradskårar. Det behöver man inte skämmas för, att släppa på det upplysta förnuftet ett tag. Hela poängen är att den ska gå förbi det rationella och rakt in i magen.

Och apropå film har han gjort musiken till den relativt nya animerade kortfilmen "Varmints" (Marc Craste) som visas på Uppsala kortfilmsfestival nu under veckan. Den handlar om en "liten figur som kämpar för att bevara en värld som riskerar att förloras till obetänksamhet och likgiltighet", typ. Den verkar fin.


Varmints.

Love and war.

Av någon anledning kommer jag att tänka på Fredrik Emilsons animerade opera "Love and war" när jag tittar på trailern, det är något hos Jóhannssons score som påminner om meloditemat i operan, kanske. Dramatiskt och ljuvt.

Trendriktigt.

Bobo Stenson Trio – M


Tord Gustavsen Trio – Vicar street

Knitwear

Ny skandinavisk workweartröja från den danska etiketten BS.

Tony Rice – Pride of man
Tony Rice – Streets of London

Gitarrguden med sammetsrösten.

Arbetskläder som trend, del 2.

New York Observer publicerar en lång artikel om "workwear trenden". Alla på Manhattan har tydligen flannell skjorta, Justin Timberlake syns i Red Wings. Diskussionen kretsar kring "maskulinitet" och medelklass, vilket väl är en rimlig men romantiserande tolkning.

Som alltid när nåt man gillar blir "mainstream" så känns det lite jobbigt och obehagligt, men antar att en sån inställning mest är barnslig.

Fördel: Shyssta skjortor på H&M
Nackdel: Justin Timberlake (Darin härnäst?) i Red Wings

The outdoors, f/w 08

Hälsingland: 21-22/9.

R: Amerikanska flottan, Carhartt, Rugby Ralph Lauren, LVC 501 47, Red Wings.
P: Eddie Bauer, Levis 501, Tretorn.

Det gudomliga ljuset.



Västmanland: 27-28/9.


Herr Trattkantarell.


Amerikanska flottan, Madras/APC, LL Bean, LVC 501 47, LL Bean.